Jag heter då Jenny, är 18 år gammal och bor i Örebro. I början av juni 2013 åkte vi iväg och hämtade hem min första egna häst - Mak (ja han stavas så). Tanken var att köpa en häst som jag i framtiden kunde utvecklas på samt tävla, men även självklart ha en massa kul tillsammans med! 

Mack är en stor-storhäst som mäter upp till ca 1.74cm i mankhöjd. Han är född 03, vilket betyder att han är 10 år och ska fylla 11 i år! Han är ifrån Polen och bak i stamtavlan träffar man på hästar som bland annat Cor de la Bryère, Caletto I samt Calettos son. 

I början gick det som en berg-och-dalbana kan man nästan säga. Han testade mig rejält och det tog verkligen på krafterna.. Var det verkligen den rätta hästen för mig? Tankar som dessa dök upp i huvudet men tack vare min envishet så satte jag ner foten och började träna honom i Natural Horsemanship, dvs ledarskap över hästen. Från att ha sprungit iväg i hagen när jag skulle ta in honom så kommer han faktiskt fram till mig idag. Och från att inte kunna stå ensam i boxen till att faktiskt kunna de idag. Och från att ha varit nervös över att vara inne själv i stallgången tills att stå och sova idag när jag gör iordning honom. Saker och ting har förändrats! Och det är tack vare allt arbete som både jag, min medryttare och mamma har gjort med honom. Om jag tänker tillbaka på hur han var i samband med att vi fick hem honom så har det skett en STOR förändring - bara i hanteringen. 

I ridningen så är han i grund och botten en hopphäst. Han tävlade med den förra ägaren upp till 1.25 och det märks verkligen att han älskar att hoppa! På våra hoppträningar som vi har i stallet så spelar det ingen roll hur tokigt vi kommer fram till ett hinder - han hoppar oavsett vad. Och genom detta så litar jag på honom upp till 110% i hoppningen. Jag har väldigt svårt att lita på hästar i just hoppning då jag var med om när jag var yngre med min foderponny som nästan konstant stannade eller drog sig åt sidan i den exakta sekunden när man skulle hoppa. Detta ledde till att jag oftast ramlade av och skadade mig.. Så i nuläget finns det två hästar som jag litar fullständigt på - och det är Mack och Jenka. Lika hopptokiga båda två! 

I dressyrarbetet så fortsätter vi att kämpa. Det visade sig rätt så tidigt att han inte alls var så utbildad i dressyren. En sak som skänkelvikningar var dö-jobbigt för honom, men även om det har blivit mycket bättre med de idag så finns det fortfarande saker att träna vidare på! Och tack vare tips och råd från olika dressyrtränare så hoppas vi på att kunna utveckla honom inom området, kanske till och med starta en och annan dressyrtävling?