En sak som min mamma bland annat har gett sin åsikt om är vissa dressyrekipage. I mina ögon så tränar man för att utvecklas tillsammans med sin häst och likadant så tar man sig an nya utmaningar. Men en sak som både hon och jag har noterat är när vissa ryttare stannar på en nivå och tävlar om och om igen, i tex LB dressyr. Dom nöter samma programridning flera gånger, antagligen för att dom känner sig 110% säkra på att få en bra procent och att lyckas. Men även om procenten blir bra och som kanske till och med leder till vinster / placeringar så fortsätter man att nöta samma program.. Och det är även lite egoistisk, även om det kanske sticks i ögonen på vissa att läsa detta. 

När jag känner mig redo för att åka ut på en pay and ride "tävling" i dressyr så kommer jag antagligen att välja LB:1. Jag har ridit programmet förut, dock med en ponny för flera år sen, men jag känner att det är ett program som känns bra som en första start för både mig och Mack. Och förhoppningsvis kommer hans utveckling att fortsätta att trappas upp, vilket i sin tur resulterar till att vi siktar mot högre och därmed nya höjder. 

Sedan är det självklart en helt annan femma om hästen inte klarar av en högre nivå pga olika faktorer. Men genom att sitta och nöta samma program hundraelva gånger på olika tävlingar så kan man ställa sig frågan om man har kört fast? Det är endast en tanke och ingen slutsats, hehe. Vad tror ni?